Det finns (tyvärr) inget facit i Bibeln till hur vi bör rösta i våra demokratiska val. Skriften ger mycket vägledning, men att tillämpa den politiskt i dag är inte självklart enkelt; man landar sällan i otvetydiga politiska ståndpunkter. Därför drar kristna olika slutsatser. Och det är ok. Precis som vi för övrigt har olika hållning i teologiska frågor. Därmed inte sagt att allt är relativt; det finns bättre och sämre politik precis som det finns bättre och sämre teologi.

Med det sagt är det ändå viktigt att grunda sina politiska övertygelser teologiskt. Vad du röstar på är inte frikopplat från hur din tro ser ut; livet hänger ihop. Så låt ingen tala om för dig vad du ska (eller inte ska) rösta på, men gör dig mödan att själv ta reda på det bästa alternativet för dig.

Jag har ett tydligt råd när det gäller politiska lojaliteter: Bind dig inte för hårt vid en viss ideologi. Det kan uppstå målkonflikter mellan din teologiska uppfattning, eller din tro, och din politiska ideologi. Och vad väljer du då? Var finns din lojalitet? Som kristna har vi vår djupaste lojalitet till Kristus.

Som konsekvens behöver vi vara beredda att låta vår tro forma våra politiska ståndpunkter snarare än att ideologin ska leda vår teologi.

Vilket förhållande hade då Jesus till politik och maktutövning? I evangelierna framträder han som en icke-politisk gestalt. Han tycks hålla sig långt från den världsliga makten och det politiska styret. Han värjer sig för att bli en politisk ledare. Istället har han andra (större) ambitioner:

Men Jesus, som förstod att de tänkte tvinga honom med sig för att göra honom till kung, drog sig undan till berget igen, i ensamhet. (Johannesevangeliet 6:15)

Likväl, när han står utlämnad inför Pilatus, som har makten att frige eller avrätta honom, framstår han ändå som så mycket mäktigare. Han har ett rike, fast inte av denna värld. Han väljer korset framför kungatronen. Vi följer alltså ingen politisk ledare. Men han är mäktigare än någon annan.

Ett av de tillfällen då Jesus kommer som närmast politiken är när han får frågan om skatt till kejsaren:

Sedan skickade de till honom några fariseer och herodesanhängare, som skulle snärja honom med frågor. De kom och sade till honom: »Mästare, vi vet att du är uppriktig. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen utan lär oss verkligen Guds väg. Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Skall vi eller skall vi inte göra det?« Men han förstod att de hycklade och svarade: »Varför vill ni sätta mig på prov? Ta hit en denar och låt mig se på den.« De räckte fram en, och han frågade: »Vems bild och namn är detta?« – »Kejsarens«, svarade de. Jesus sade: »Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.« Då häpnade de över honom. (Markusevangeliet 12:13–17)

Det är ett svar som på ett sätt håller Jesus utanför politiska lojaliteter och strider. Och samtidigt erkänner han indirekt den politiska verkligheten man har att förhålla sig till. Kanske kunde man summera hans hållning så här: förhåll dig till dina politiska omständigheter men fokusera på att leva ditt liv inför Gud.

Vi kan dra några slutsatser kring politik av Jesus, bibeln och kyrkohistorien. Säkert fler, men här är några:

• Jesus visar oss genom sin livsgärning att det finns något större och långt viktigare än politisk makt.

• Johannes Döparen och övriga profeter visar att kyrkan kan ha en viktig roll i att hålla makten ansvarig och visa på rätt och sanning och barmhärtighet.

• Paulus ger oss en grund för att som kristna underordna oss världens makt (när den inte är direkt ond) och att separera kyrkans domäner från statens. (Romarbrevet 13:1–4)

• Kristnas erfarenheter genom kyrkans långa historia ger oss hopp om att det går att leva som kristen trots allt, oavsett politiskt styre och system. (Men det är sällan lätt.)

Borde då vi som kyrka göra som Jesus och dra oss undan från allt vad politik heter? Nej; han hade ett annat uppdrag. Och vi lever i den här världen. Och även om vi tillhör ett annat rike så bör vi verka för att göra det bästa möjliga av denna tillvaro. Det kan inbegripa även politiskt engagemang i olika nivåer. Men vi bör vara noggranna när vi tänker på det som tillhör kejsaren att vi inte glömmer bort det som tillhör Gud!

Det sägs ofta att kyrkan är politisk även om hon inte är partipolitisk. Anledningen är att tron får konsekvenser och tar sig uttryck i det levda livet. Kyrkans mission är att påverka människor i världen. Sen är inte politiken det enda eller främsta medel kyrkan använder för sin mission. Men en »kristen politik« kan handla om att främja kristna värden i samhället och öppna för kyrkan att verka för evangelium.

Ibland framstår demokratin som det heligaste vi har i Sverige idag. Det kan då vara sunt att påminna sig om att den inte är gudagiven. Winston Churchills klassiska citat uttrycker det väl:

Demokrati är den sämsta styrelseformen vi känner till, bortsett från alla de andra som har prövats genom tiderna.

Visst ska vi värna demokratin. Bland annat genom att öppet säga vad vi tycker och inte ropa att demokratin är hotad så fort någon annan ger uttryck för en avvikande åsikt. Att rösta även på ett parti som för en politik som är dålig för landet är en demokratisk rättighet. Alla måste inte tycka lika.

Men eftersom demokrati nu är det medel vi har bör vi använda det väl. Det viktigaste är att söka sanningen till grund för de åsikter vi uttrycker.

Kom också ihåg vår frikyrkliga stolta tradition: redan 1848 bildades en baptistförsamling med lika rösträtt för alla medlemmar, även kvinnor. Men, håll alltså inte demokratin för helig. Och låt inte politiken ta den kristna trons plats. Politiskt engagemang må vara bra, men kan aldrig ersätta trons liv och kyrkans verksamhet. Kyrkan har svar på viktigare frågor än vad de politiska partierna har. Meningen finner vi aldrig i politiken; söker vi den där blir vi besvikna. Därför är det viktigt att grunda sitt politiska engagemang (eller vad man väljer att rösta på i val) på sin kristna tro.

Medan politikens mandatperioder om fyra år får oss att tänka kortsiktigt erbjuder bibeln oss ett större perspektiv: evigheten. Vi ska inte glömma bort att vi hör till ett annat rike som inte är av denna världen. Det är det kristna hoppet som bär oss.

Vi får fortsätta att be: »Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske.« Men vi behöver inte hänga hela vår existens på politiken och valets utfall. Det är helt enkelt inte hela världen hur det går vid valet – även om det kan kännas så ibland. Visst har det avgörande betydelse för Sveriges framtid vilken politik som förs (åtminstone i någon mån), men politikerna har inte all makt.

Till detta kommer också tron på underverk: Gud kan gripa in i världen. När allt ser kört ut finns ändå vårt kristna hopp kvar.

Som kristna har vi som huvudsakligt ansvar att rösta väl, be för makthavarna och verka för det goda. Detta tar lite udden av känslan av maktlöshet inför att bara ha en av mångtusentals röster i ett val. Ta vara på möjligheten och ansvaret du fått som kristen och medborgare!

1. Rösta

Använd din demokratiska röst för att påverka i god riktning, så långt du kan. Ta det på allvar. Förutsättningen är att du söker sanningen och grundar dina politiska uppfattningar i fakta och utifrån din kristna världsbild och trons värden. Som medborgare har du rättighet att använda din röst för det godas skull.

2. Be

Låt det inte stanna med en röst vart fjärde år utan be för vårt land och för dem som styr. Bönen räknar med att Gud kan gripa in och förändra saker och ting. Att be är att tro att Gud inte har övergivit oss utan fortfarande bryr sig. Att be är att ta ansvar.

Först och främst uppmanar jag till bön och åkallan, till förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla som har makt, så att vi kan leva ett lugnt och stilla liv, på allt sätt fromt och värdigt. Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. (Första Timotheosbrevet 2:1–4)

Gör det till en vana att be för »alla som har makt«. Det är din möjlighet som medborgare i Gudsriket.

3. Verka

Utöver bönen kan du också verka konkret för det goda. Det kan handla om att engagera sig politiskt på något sätt. Men inte minst om att som församling verka för evangeliets utbredning och människors frälsning. Det är det i särklass viktigaste vi kan göra för svensk politik (och för landet i stort).

Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de deporterade som han fört bort från Jerusalem till Babylonien: Bygg er hus och bo i dem. Plantera trädgårdar och ät frukten från dem. Ta er hustrur och avla söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och ge era döttrar åt män, så att de föder söner och döttrar. Bli flera där, inte färre! Gör allt för att den stad jag har deporterat er till skall blomstra, och be till Herren för den. Ty dess välgång är er välgång.

Som församlingar har vi också ett ansvar i vår verksamhet. Det handlar om att verka för värden som sanning, barmhärtighet, godhet och praktiker som bön, diakoni och evangelisation med mera.

Vi verkar med enskilda människors bästa för ögonen genom diakonal omsorg och evangelium till frälsning. Vi söker också hela samhällets väl, inte minst genom insikten att det bästa för landet är om fler blir kristna. Alltså: själavinnandet har en god bieffekt. Det ligger i vårt intresse att samhället ska bli alltmer kristet. Staten är sekulär men samhället får gärna vara kristet! Politikerna kommer inte att göra kyrkans jobb; att sprida den kristna tron är kyrkans ansvar.

Notera också att mycket av det som hålls högt i vårt samhälle idag som allas lika värde, demokrati, allmän moral och hederlighet ... – har en viktig grund i att Sverige länge varit ett kristet land. Så vill vi säkerställa att sådana goda värden finns kvar tror jag att en återkristning av landet är vad som behövs mer än något annat.

Ibland är det viktigt att påpeka: församlingen är ingen åsiktsgemenskap. Det innebär att vi tycker olika – om flera saker. Och just politik är ett område som gärna lockar till många olika åsikter. Men även inom teologin finns det olika uppfattningar. Och det är OK. Eller snarare: det är som det ska vara. Vi samlas nämligen inte kring en idé eller åsikt (då kan du gå med i ett politiskt parti) – vi samlas kring Kristus. Han är centrum för församlingen och den som håller ihop oss, trots alla våra skillnader.

Så medan du tar ansvar för samhället genom politiskt engagemang eller genom att sätta dig in i vad du ska rösta på i valet, så behöver vi också ta ett gemensamt ansvar för församlingens gemenskap. Vi delar syskonskapet, gudstjänstgemenskapen, nattvarden, ... med varandra. Det kan vara en hjälp att tänka att tron sitter djupare än politiska engagemang och uppfattningar.

Paulus ger oss en uppmaning i detta gemensamma arbete:

Låt oss därför sträva efter det som gagnar friden och bygger upp gemenskapen. (Romarbrevet 14:19)

Hit hör förmodligen inte politiska diskussioner i onödan ...

Som en hjälp i att värdera partiernas politik kan man försöka skilja mellan idealbild och verklighet. Självklart hade vi önskat att världen såg så mycket bättre ut på många plan. Men nu är det som det är och då behöver politiken ta ansvar därifrån. Vi kan inte flytta oss från där vi är direkt till dit vi vill komma, utan måste söka verklighetsförankrade rimliga politiska lösningar som leder oss ett steg i taget i rätt riktning. Vi måste utgå från verkligheten som den ser ut, utan att glömma den större visionen om vart vi är på väg i det långa loppet.

Ett exempel för att gestalta denna tankegång:

Vi hade förstås önskat att det inte skulle behövs något militärt försvar för att världens alla despoter vore goda, att vi inte behövde begränsa invandringen för att integrationen funkade full ut, att vi kunde avveckla fängelserna för att alla blivit hederliga, att vi klarade oss med vindkraft för att vi inte konsumerade så mycket el, att vi kunde ge 10% av BNP i bistånd för att vi saknade problem på hemmaplan – eller ännu hellre inget alls för att ingen led nöd i världen, o.s.v.

Men så ser det inte ut och därför behöver vi ett försvar och säker elförsörjning, hantering av integration och brottslighet och en rimlig nivå på nödhjälp åt andra.

Ta sikte mot idealbilden men ta ett steg framåt från den verklighet vi faktiskt står i idag.

Inget politiskt parti kommer tycka exakt som du i alla frågor. Såvida du inte startar ett eget. Därför innebär valet alltid en kompromiss. Mitt råd är att värdera de frågor som är viktigast för dig. Tänk efter: hur stor roll spelar det om det blir si eller så i en viss fråga? Somligt är mycket viktigare än annat. Och värdera då utifrån din kristna tro.

Tänk också bortom sakfrågorna och se till de bakomliggande ideologierna. Då blir det mer förutsägbart och begripligt varför vissa partier tycker på olika sätt. Och det blir mer tydligt vad som harmonierar bättre med din tro och dina egna uppfattningar.

Så fint att du tog dig tid att läsa igenom detta lilla bibelstudium! Jag hoppas att du fått något att fundera kring och möjligen blivit lite klokare inför valdagen. Gud välsigne dig!

---

Detta Bibelstudium är skrivet av Oskar Fornander, pastor i Equmeniakyrkan (Bergaortens Missionsförsamling, Lagan), och publicerades 2026-09-08.

https://www.bergaortensmissionsforsamling.se